Ordet
|
Vårt
|
land,
|
vårt
|
land,
|
vårt
|
fosterland,
|
Ljud
|
högt,
|
o
|
dyra
|
ord!
|
Ej
|
lyfts
|
en
|
höjd
|
mot
|
himlens
|
rand,
|
Ej
|
sänks
|
en
|
dal,
|
ej
|
sköljs
|
en
|
strand,
|
Mer
|
älskad
|
än
|
vår
|
bygd
|
i
|
nord,
|
Än
|
våra
|
fäders
|
jord.
|
Vårt
|
land
|
är
|
fattigt,
|
skall
|
så
|
|
Ordet
|
bli
|
För
|
den,
|
som
|
guld
|
begär.
|
En
|
främling
|
far
|
oss
|
stolt
|
förbi:
|
Men
|
detta
|
landet
|
älska
|
vi,
|
För
|
oss
|
med
|
moar,
|
fjäll
|
och
|
skär
|
Ett
|
guldland
|
dock
|
det
|
är.
|
Vi
|
älska
|
våra
|
strömmars
|
brus
|
Och
|
våra
|
bäckars
|
språng.
|
Den
|
mörka
|
skogens
|
dystra
|
sus,
|
|
Ordet
|
Vår
|
stjärnenatt,
|
vårt
|
sommarljus.
|
Allt,
|
allt,
|
vad
|
här
|
som
|
syn,
|
som
|
sång
|
Vårt
|
hjärta
|
rört
|
en
|
gång.
|
Här
|
striddes
|
våra
|
fäders
|
strid
|
Med
|
tanke,
|
svärd
|
och
|
plog.
|
Här,
|
här,
|
i
|
klar
|
som
|
mulen
|
tid.
|
Med
|
lycka
|
hård,
|
med
|
lycka
|
blid.
|
Det
|
finska
|
folkets
|
|
Ordet
|
hjärta
|
slog.
|
Här
|
bars
|
vad
|
det
|
fördrog.
|
Vem
|
täljde
|
väl
|
de
|
striders
|
tal.
|
Som
|
detta
|
folk
|
bestod.
|
Då
|
kriget
|
röt
|
från
|
dal
|
till
|
dal.
|
Då
|
frosten
|
kom
|
med
|
hungers
|
kval.
|
Vem
|
mätte
|
allt
|
dess
|
spillda
|
blod
|
Och
|
allt
|
dess
|
tålamod?
|
Och
|
det
|
var
|
|
Ordet
|
här
|
det
|
blodet
|
flöt,
|
Ja,
|
här
|
för
|
oss
|
det
|
var,
|
Och
|
det
|
var
|
här
|
sin
|
fröjd
|
det
|
njöt,
|
Och
|
det
|
var
|
här
|
sin
|
suck
|
det
|
göt.
|
Det
|
folk
|
som
|
våra
|
bördor
|
bar
|
Långt
|
före
|
våra
|
dar.
|
Här
|
är
|
oss
|
ljuvt,
|
här
|
är
|
oss
|
|
Ordet
|
gott,
|
Här
|
är
|
oss
|
allt
|
beskärt;
|
Hur
|
ödet
|
kastar
|
än
|
vår
|
lott.
|
Ett
|
land,
|
ett
|
fosterland
|
vi
|
fått,
|
Vad
|
finns
|
på
|
jorden
|
mera
|
värt
|
Att
|
hållas
|
dyrt
|
och
|
kärt?
|
Och
|
här
|
och
|
här
|
är
|
detta
|
land.
|
Vårt
|
öga
|
ser
|
det
|
här,
|
Vi
|
kunna
|
|
Ordet
|
sträcka
|
ut
|
vår
|
hand
|
Och
|
visa
|
glatt
|
på
|
sjö
|
och
|
strand
|
Och
|
säga:
|
se
|
det
|
landet
|
där.
|
Vårt
|
fosterland
|
det
|
är.
|
Och
|
fördes
|
vi
|
att
|
bo
|
i
|
glans
|
Bland
|
guldmoln
|
i
|
det
|
blå,
|
Och
|
blev
|
vårt
|
liv
|
en
|
stjärnedans.
|
Där
|
tår
|
ej
|
göts,
|
|
Ordet
|
där
|
suck
|
ej
|
fanns.
|
Till
|
detta
|
arma
|
land
|
ändå
|
Vår
|
längtan
|
skulle
|
stå.
|
O
|
land,
|
du
|
tusen
|
sjöars
|
land,
|
Där
|
sång
|
och
|
trohet
|
byggt,
|
Där
|
livets
|
hav
|
oss
|
gett
|
en
|
strand,
|
Vår
|
forntids
|
land,
|
vår
|
framtids
|
land.
|
Var
|
för
|
din
|
fattigdom
|
ej
|
|
Ordet
|
skyggt.
|
Var
|
fritt,
|
var
|
glatt,
|
var
|
tryggt.
|
Din
|
blomning,
|
sluten
|
än
|
i
|
knopp,
|
Skall
|
mogna
|
ur
|
sitt
|
tvång;
|
Se,
|
ur
|
vår
|
kärlek
|
skall
|
gå
|
opp
|
Ditt
|
ljus,
|
din
|
glans,
|
din
|
fröjd,
|
ditt
|
hopp.
|
Och
|
högre
|
klinga
|
skall
|
en
|
gång
|
Vår
|
fosterländska
|
sång.
|
|