Lars Winnerbäck - Vilken låt?

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

Jag var inte ensam, jag är inte ensam nu. Vi känner varandra genom tusen fenomen.

För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom. För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in.

Och nyponbuskar nyponbuskar hela vägen nyponbuskar, ser jag när jag blundar.

Och jag dricker ur mitt glas och alla dörrar är öppna, nu är det dimma över mig och över England.

Vi är de som vill ha allt. Vi är pojkarna som lovar tusenfalt.

Hälsa skönheten i norr. Säg till Viola att hon lyser, att hon var vackrare än sången.

Ljus stanna kvar, kom och va min vän.

Och jag drömmer så konstigt igen, Anna håll mig hårt. För jag skakar av all den här meningslöshet jag förstår bara det som är vårt.

Hallå igen. Hur är stan en sån här kväll i Augusti när sommarn regnar bort?

Jag hör en kräftskiva nere från gatan. Silltrutar uppe från taken. Ibland längtar jag ut i Europa. Men jag åker inte ensam igen.

Till vänster ligger vättern, till höger sitter du. Du var ett långskott en oktoberkväll, nu är vi man och fru,

Ingen vet att det var jag, men vrålet hörde flera mil över nejderna den natten.

Jag går ner till Årstaviken och sparkar höstlöv med min son. Gud välsigne hans små fötter där de går.

Ibland så var du ensam och då gick vi hem till mig. Två små delar av något stort.

Vi är vallfår i vargarnas tid. Och det är gamarnas klockor som ringer.

Jag har vandrat som en vilsen stenstaty. Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly. Det här är slutet på resan och början på en ny.

Jag såg en man ligga och dö på en bänk en natt det var inte mycket att göra. Hans vän sa: Jesus tar hand om dig nu, men han kunde varken se eller höra.

Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati. Inga kan ta fel på varann som vi.

Nä, jag har aldrig stått vid fronten. Eller försvarat det jag har. Men i skärvorna och flagorna. Ligger ändå allting kvar

Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren, hon var hemma efter veckor, runt på resor och jag lyssna när hon sa "Jag kanske stannar här ett tag,

Vi åker hem och tar en nightcap. Vi har en massa mynta och citroner.

Inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt, men det skälvde när du rörde vid mig.

Vi var pojkarna som lovade tusenfalt Vi ägde ingenting, vi ägde allt.

Och du sa som det var. Ibland är man bara så jävla ensam.

Det finns en fagrare glans någon annanstans. Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå.

Du ser in i mina ögon och du ser att jag ljuger. Jag trivs inte här, jag hinner inte tänka klart. Stoppa mig, snälla stoppa mig när jag duger.

Jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder I hatten.